körsbär nr 12

jag hade fått smak för analoga syntar och upp näsan för en ms20 .
köpte först en vostok som har samma filter men den höll inte stämningen i 10 minuter så den sålde jag så fort som möjligt.
hade en ms20 på gång på feedback i malmö, körde hem en fredag kväll inom feedback men killen som skulle lämna in den där hade ångrat sig och sålt den på nån auktion istället. de hade istället en monopoly som jag inte kunde låta bli att köpa.

nästan orättvis mot min nya monopoly fortsatte jag leta efter en ms20 . letade på annonser och skrev en massa email. de flesta affärer urartade till löjliga budgivningar.

sen visste jag att andreas på elmelids i höör hade en ms20 så jag var där och bjöd på den. det var hans privata så den stod inte i affären. han försökte övertala mig att inte köpa den för att den inte var så bra egentligen. det kanske den inte var men filtret sprack ju så man kunde gråta och snygg var den.
jag bjöd rätt friskt så han kände sig kanske lite dum för att han inte sålde den, för att va snäll erbjöd han mig istället att låna hem deras minimoog voyager, körsbär nr 12, över helgen.
jag skulle ha en flickvän på långväga besök hela helgen så jag förstod att jag inte skulle kunna ägna mig helhjärtat åt moogen men gick med på erbjudandet i alla fall.

som jag hade trott kunde jag inte fördjupa mig i den, men så fort jag fick en chans smög jag mig iväg, satte på den och tryckte ner en tangent och vred på cutoffen.
det kändes på många sätt som första gången jag spelade på en synt.

en sak som jag lärt mig om mig själv är att om jag går och funderar på om jag skall köpa något dyrt eller inte så gör jag det. detta sparade mig nu en del plågor och jag bestämde mig nästan direkt.

körde ner till höör en kväll efter jobbet och hann innan stängningsdags. i affären hade de en ny i kartong och den jag hade lånat. jag ville ha den nya, rös när jag öppnade kartongen och såg att det var valnöt, nr 394. körde upp med den i skogen och märkte att jag inte hade några lurar. blev fördärvad, hittade till slut ett par lurar men de passade inte. nästa dag fick jag låna en adapter av min sekreterare och skulle prova på kvällen. synten var då trasig. nånting i mixersektionen var paj, oscillatorer försvann och det knastrade obehagligt. jag ringde fabriken i amerika men de kunde förstås inte göra nånting. senare på kvällen ringde jag även hem till butikschefen på elmelids, mest för att jag var upprörd.

nästa dag i affären fick jag låna körsbär nr 12. jag var bestämd om att lämna tillbaks den så fort de reparerat min 394. men för varje dag som gick kändes den mer och mer som min, sen ringde jag och sade att de kunde behålla sin trasiga 394. sist jag hörde hade en stockholmare köpt den.
 
vanliga ovanor     e det inte båtar man bränner?     igelkottar e också människor    
 
8